Hittills sker det mesta på papper
Idag dokumenteras levnadsberättelsen oftast på en pappersmall som lämnas till hemtjänsten eller äldreboendet vid inflytt — ofta i en redan stressig period i livet.
Socialstyrelsen vill att alla har en levnadsberättelse
Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom (2018) bör över 98 procent av personer med demens ha en dokumenterad levnadsberättelse. I kvalitetsregistret SveDem hade dock endast 76 procent av de registrerade individerna på särskilt boende en levnadsberättelse som grund 2018, och i ordinärt boende svarade så många som 42 procent av utförarna i en enkät från 2017 att de aldrig hämtar in levnadsberättelsen.
Digitalisera med MinMemoria
MinMemoria från VilMer gör levnadsberättelsen digital och tillgänglig för hemtjänst, dagverksamhet och särskilt boende. Anhöriga kan bidra med bilder och texter löpande, och informationen blir en levande resurs snarare än ett engångsdokument.
5 anledningar att digitalisera levnadsberättelsen
- En levande, ständigt uppdaterad berättelse.
- Fler anhöriga kan involveras digitalt och säkert.
- Anhöriga får bättre insyn i vardagen.
- Bilder väcker minnen och minskar oro.
- Nyanställda och vikarier lär känna den boende snabbare.
Källor: Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom (2018) och Socialstyrelsens målnivårapport.
Läs historien om Hattstugan eller kontakta oss för mer information om MinMemoria.
